Om Kristina Mattfolk

Det mest fascinerande med livet och yrkeslivet har för mig alltid varit förändring. Genom hela mitt vuxna liv har jag varit på jakt efter vad det är som gör människan villig till förändring. Varför vi gör som vi gör, och varför vi inte gör det. 

 

När vi går till en psykolog är det ofta något vi vill sluta med och helst också något vi vill börja med. Sluta stressa, börja med avslappning. Sluta använda skärmen så ofta, börja med något mer kreativt. Vanliga frågor handlar om ångest, oro, stress, depression. Det är lätt att tala om vad som är bra för en person, vad vi alla behöver för att må bra. Men det där andra, att också göra. Det kan ibland vara en motivation som saknas, eller ett hinder i form av en självbild som är svår att bortse ifrån. Andra kan det där, men inte jag. 

 

Jag ser terapi mycket som en kartläggning. Det handlar ofta om att få klart för sig vad det är man egentligen gör. Förvånande är det ibland att få klart för sig genom en kartläggning hur vi gör. Sedan kan frågorna komma: Varför gör jag det? Hur länge har jag gjort så? Vad kan det finnas för motivation bakom beteendet? Kan det ha varit funktionellt tidigare i livet? När vi ser klart på hur vi beter oss och orsaker till det kan vi lättare påbörja ett förändringsarbete. 

 

Själv fick jag för tio år sedan diagnosen utmattningssyndrom. Det har varit en resa som pågår sedan dess. Med olika anpassningar och terapier har jag lyckats ta mig igenom flera bakslag, otaliga insikter om hur stress påverkar hela människan och att acceptera den förlust det är att förlora en del av sig själv. Det största fyndet och som forskare är överens om är att återhämtning, tillbakagång till sysselsättning och läkning måste ske individuellt. 

 

Genom att anpassa till individens egna förmågor och träning i hur man ska ta hand om sig och se på sig själv kan det gå. Mycket handlar om att lyssna till sig själv. Genom mitt arbete har jag träffat många patienter med just stressrelaterad ohälsa och alla har sagt att det kanske svåraste är identitetskrisen. Tankar som ”Tänk om de visste vem jag egentligen är, jag som varit så aktiv och pigg” är vanligt. Att släppa taget om tanken att ”komma tillbaka” till den exakt den man var innan är svårt. Svaret ligger delvis i att utröna hur man kunde hamna där. Varför jobbade jag så hårt så länge, utan att ta de kroppsliga och psykiska varningssignalerna på allvar? 

 

Det är svårt med förändring, det är som att kroppen och hjärnan stretar emot, som att den helst bara vill vara som den alltid har varit, ha det som den alltid har haft det. Därför behöver vi stöd. Det stödet och vägledning fram till en hållbar förändring kan jag hjälpa till med. 

.